I princip all ost definieras av fyra ingredienser: mjölk, livsmedelsenzymer, kulturer av mikroorganismer och salt. Genom en ystningsprocess blir dessa ingredienser till ost. Av denna anledning behöver egentligen inte ost märkas med någon ingrediensförteckning.

Det handlar i själva verket inte om osten utan om mjölken som osten tillverkas av. Mjölk värmebehandlas för att döda bakterier som kan göra oss sjuka t ex campylobacter, ehec och listeria. För att de sjukdomsframkallande bakterierna i mjölken ska dö krävs att mjölken upphettas till en viss temperatur under en viss tid. Därefter kyls mjölken snabbt ned igen. 

Pastöriserad mjölk som används i ost är uppvärmd till minst 72°C i 15 sekunder alternativt 63°C i 30 sekunder. Pastörisering ger mjölken snarlika egenskaper och kvalitet varje gång och förlänger ostens hållbarhet.

Termiserad mjölk har, jämfört med pastöriserad mjölk, behandlats med lägre temperatur (57°C – 68°C) eller under kortare tid. På så vis överlever vissa bakteriekulturer som i sin tur ger osten både smak och karaktär.

Opastöriserad mjölk värmebehandlas också men bara upp till 30°C. Det är tillräckligt för att mjölken ska fungera på ett bra sätt i tillverkningsprocessen. Den låga temperaturen gör att alla bakteriekulturer överlever i mjölken. Något som i slutändan resulterar i mer komplexa, doftrika och smakrika ostar.

I vanliga fall är mögel något man absolut inte vill ha på sin mat. Oftast är det ett tecken på att en produkt blivit dålig, ibland är det också rent ohälsosamt. Mögelostar är däremot tillverkade med ett särskilt slags mögel som både är gott och hälsosamt. Man skiljer på Vitmögel- och Blåmögelost.

Ja och nej. Det beror helt på vad det är för typ av ost. På vitmögel-, blåvitmögel- och kittostar är det inga problem att äta hela ostbiten. Ofta sitter mycket av den goda smaken och ostens identitet just i skorpan. Framförallt gäller detta på kittostar. Blåmögelostar har sällan en lika tydlig skorpa då de inte har något ytmögel. Ett undantag är dock Gorgonzola som har en skorpa som inte rekommenderas att äta. Även hårdare ostar som Le Gruyère och Manchego har kanter som bör skäras bort.

Ja! Ost är ett energirikt livsmedel som ofta innehåller höga nivåer av fett och protein.

Nästan all ost innehåller enzym som gör att mjölk ystar sig och enkelt förklarat därigenom skapar ostmassa. Enzymet kan antingen vara av animaliskt ursprung (löpe) eller framtaget i laboratorium (ystenzym). Vissa vegetarianer äter därför endast ost som tillverkats med ystenzym.

Om man är laktosintolerant är det troligt att man får symptom när man konsumerar mjölkprodukter. Däremot fungerar det oftast att äta ost, eftersom det mesta av laktosen försvinner i tillverkningen. Ju längre osten lagrats, desto längre tid har bakterier haft på sig att bryta ner mjölksockret.
Personer som är allergiska mot mjölkprotein bör dock inte äta ost. Personer med äggallergi bör  vara uppmärksamma på konserveringsmedlet lysozym (protein från äggvita) som kan förekomma i vissa ostar.

Många ostar går bra att äta när man är gravid men det finns sorter som definitivt ska undvikas. Bland annat därför att det är viktigt att inte få i sig listeriabakterier när man är gravid. 

Ja!
Alla hårda och hyvelbara ostar går bra att äta. Det gäller även sorter som är tillverkade av opastöriserad mjölk. I hyvelbar ost kan listeria inte föröka sig eftersom ostens vattenhalt och Ph är för låg. Exempel: Präst, Le Gruyère, Parmigiano Reggiano och Manchego.

Smältost och mjukost på tub eller i ask, färskostar som cream cheese, ricotta och mascarpone samt halloumi, mozzarella och feta går också bra att äta när man är gravid. De här ostarna är säkra eftersom de antingen tillverkas av pastöriserad mjölk eller att ostmassan upphettas under tillverkningen så att ev listeriabakterier dör. Feta har för lågt Ph-värde för att listeria ska kunna föröka sig i osten.

Nej!
Kittostar och ostar med mögel t ex brie, gorgonzola, chèvre, taleggio ska inte ätas när man är gravid. Mögel- och kittostar är mjuka, blöta ostar med ett neutralt pH-värde. Det gör att listeria kan föröka sig ganska snabbt i dessa ostar om de förorenas med bakterien. Det gäller oavsett om de är gjorda på pastöriserad eller opastöriserad mjölk. Även färskostar gjorda på opastöriserad mjölk ska undvikas. De är dock väldigt ovanliga i Sverige.

För att en osts smak, doft och konsistens ska vara som bäst behöver osten hålla rätt temperatur. Strax under rumstemperatur brukar vara ett bra riktmärke. Hur stor osten är, vad det är för typ av ost samt temperaturen i kylskåpet påverkar hur lång tid innan servering man behöver ta fram osten. 45-60 minuter brukar vara lagom.

Ja, ost går i många fall bra att frysa. Det som händer när man stoppar in osten i frysen är att mognadsprocessen stannar. De ostar som funkar bäst att frysa är hårdostar med relativt hög fetthalt. Det finns dock en risk att osten blir spröd och smulig som upptinad. Mjuka ostar med mögel går också bra att frysa men då är det viktigt att tänka på att tina upp dem långsamt, helst i kylskåp, för att de ska smaka så likt en ofryst ost som möjligt.Tänk på att inte förvara ost för länge i frysen, helst inte längre än tre månader. Färskostar bör inte frysas in.